Konstnärresidens
Tillgänglighetsminneslista för residensaktörer
Här kan du ladda ner en tillgänglighetsminneslista som är utformad främst för residensaktörer:
Konstnärsresidenset genomfört år 2022 inom projektet
Det mer tillgängliga konstnärsresidens som var målet för projektet Rum för skapande arbete organiserade vi i samarbete med Aines konstmuseum som är beläget i Torneå.
Vi ville möjliggöra arbete på residenset särskilt för funktionsvarierade och teckenspråkiga konstnärer. Under residensperioderna samlade vi upplevelser av hur ett konstnärsresidens kan organiseras så tillgängligt som möjligt.
Residensverksamheten hör inte till Aines konstmuseums grundverksamhet, utan konstmuseet hyr oregelbundet konstnärsresidenset Viippola som ägs av Torneå stad, som logi för konstmuseets egna gästande konstnärer och experter. Museet har i sin grundverksamhet ingen anställd som svarar för residenset. Till Servicen Kultur för allas grundverksamhet hör inte heller organiserande av residens eller konstnärligt arbete, eller konstnärliga produktioner. Vi stod alltså på många sätt inför något nytt. Till samarbetet anslöt sig också Haparanda stads kulturväsende, som stödde oss när det gällde att hitta lämpliga logi- och arbetsutrymmen på Haparandasidan. Vi samarbetade med Haparanda stad också i kommunikationen.
På våren 2022 ordnades en öppen konstnärsutlysning. 32 ansökningar kom in både från i Finland bosatta och internationella konstnärer. Det finns alltså efterfrågan på mer tillgängliga konstnärsresidens!
Till residensen och utställningarna valdes konstnärer och konstnärspar som är i olika skeden av sin karriär. Konstnärerna arbetade med hjälp av Konestiftelsens konstnärsstipendium i Viippolaresidenset i Torneå och på Sverigefinska folkhögskolan i Haparanda under olika långa perioder under hösten 2022. För konstnärerna ordnades träffar med konstnärsmentorerna i samarbete med Lapin Taiteilijaseura (Lapplands Konstnärssällskap).
Varje konstnär som valts förverkligade som avslutning på sin residensperiod en separatutställning i olika utrymmen i Torneå och Haparanda (köpcentret Rajalla i Torneå, Haparanda bibliotek, Haparanda järnvägsstation). År 2023 ordnades på Aines konstmuseum en grupputställning där alla som arbetat på residenset deltog.
Öppen konstnärsutlysning
Utlysningen publicerades på fem olika språk:
- finska
- lätt finska
- finskt teckenspråk
- svenska
- engelska
Ansökandena hade möjlighet att komplettera sin skriftliga arbetsplan muntligt eller genom teckenspråk i en video.
Stöd erbjöds för att göra ansökan. I utlysningen fanns en kontaktperson för vilken det hade reserverats arbetstid för att hjälpa ansökandena att sammanställa ansökan.
Om residensansökan informerades på bred basis till exempel med hjälp av olika funktionshinderorganisationer, teckenspråkiga aktörer, konstnärsorganisationer och -nätverk, Facebook-grupper och privata kontakter. Vi var nåbara för konstnärerna, och funderade redan i utlysningsskedet tillsammans med dem bland annat per telefon på hur vi kunde få de praktiska arrangemangen för residenset att fungera. Vi uppmuntrade dem att ansöka till residenset.
I utlysningen bad vi konstnären berätta om behov beträffande tillgängligheten.
Valet av konstnärer
I valet av konstnärer deltog konstexperter från Aines konstmuseum och experter på funktionsvariation och funkiskultur från Kultur för alla och Kulttuuriyhdistys Suomen Eucrea ry (Kulturföreningen Finlands Eucrea rf). Konstnärerna som valdes måste vara funktionsvarierade eller teckenspråkiga. I valet betonades det intressanta i arbetsplanen, tyngdpunkten låg inte på den ansökandes tidigare meriter. I valet betonades också residensarbetets betydelse för konstnären i varje enskilt skede av karriären.
Hur gjorde vi residenset mer tillgängligt?
Konstnärerna logerade och arbetade antingen i Viippolaresidenset i Torneå eller i Sverigefinska folkhögskolan i Haparanda (Svefi), som är mer tillgänglig. Aines konstmuseums personal samlade ett lätt presentationsmaterial om tillgängligheten i Viippolaresidenset. Materialet publicerades i form av en tillgänglig fil i samband med utlysningen. I materialet finns bilder och mätningar av utrymmena med vars hjälp den som ansöker om residenset för sin egen del kan avgöra hur lämpliga utrymmena är. Materialet visas fortfarande också på Torneå stads sidor.
—
Viippolas tillgänglighet, mått och bilder (Word på finska)
Viippolas tillgänglighet, mått och bilder (PDF på finska)
Det viktiga var beredskapen att hitta individuella, skapande och även experimentella lösningar. I en del residensansökandes fall funderade man till exempel på hur lång tid man bör kunna vara inhyst på residenset. Vi funderade över i hur hög grad boende på residenset kan kombineras med arbete hemma, utan att vi har avstått från vår strävan till att möjliggöra upplevelsen av ett jämlikt residensboende. Vilken är den minsta gemensamma nämnaren, som gör att man när den har uppfyllts kan säga att konstnären har vistats på residenset?
De valda konstnärerna hade inte behov av en assistent på residenset. Vid behov ordnades via en frivilligorganisation att en stödperson var nåbar exempelvis under nattetid och för att vara ett stöd när det gällde boendet på residensorten och planeringen av måltiderna.
När det gällde konstnärernas resor till orten uppmärksammade vi individuella behov och för dem budgeterade vi i tillräckligt hög grad. Om till exempel en assistent- eller ledarhund skulle ha rest med, skulle det vid behov ha gått att ta sig med flyg till residenset (även om vi annars av ekologiska skäl strävade till att undvika flygande). Till Torneå fanns ingen tillgänglig tågförbindelse, så från Kemi järnvägsstation till Torneå reste man vid behov med taxi.
För att röra sig på residensorten tog en av konstnärerna med sig en cykel som lämpade sig för hen själv.
För några av mötena som var gemensamma för konstnärerna och organisatörerna av residensen ordnade och bekostade vi tolkning till teckenspråk.
Residenset producerades av två producenter, av vilka den ena hörde till Aines konstmuseums personal. Den andra producenten anställdes enkom för residenset. Hens modersmål var finskt teckenspråk.
Viktigt var att möjliggöra ett säkrare utrymme till exempel genom att aktivt hålla kontakten, genom en diskussionsförbindelse och möten mellan alla parter i olika skeden, genom att hålla fast vid givna löften samt uppehålla en positiv atmosfär. Också jämbördigheten mellan konstnärerna var viktig.
Erfarenheter och resultat
Vi samlade erfarenheter och respons av konstnärerna som arbetat på residenset i slutdiskussionerna och på en anonym responsblankett. Även producenterna skrev ner sina observationer under residenstiden och som avslutning.
Konstnärerna berättade att arbetet hade haft en betydande inverkan på det egna skapandet, förstärkandet av deras konstnärsidentitet och/eller deras egna karriärmöjligheter. På residenset fanns en äkta möjlighet att koncentrera sig på det egna arbetet. Jämbördigheten mellan konstnärerna, växelverkan och delandet kunde ha grundlagts ännu mera.
I utställningarna som blev resultatet visades mycket intressant konst med en egen röst. Å andra sidan begränsade till exempel medias intresse sig ofta till frågorna om tillgänglighet och jämlikhet.
Utredningsarbetet och diskussionsförbindelsen som hänförde sig till tillgänglighet och individuella behov var verkligt viktiga. Det är också bra att fundera på i vilken slags situationer det inte skulle ha erbjudits svar eller hjälp.
En utmaning är alltid de begränsade resurserna. Resurserna kunde ha riktats ännu mera till exempel till mångspråkigheten och till organiserandet av tolkning till teckenspråk utan att man behövt vara beroende av FPA-systemet. För beställningen av tolkningar till teckenspråk kunde även utan tilläggsfinansiering en tydligare arbetsfördelning ha gjorts mellan producenter och konstnärer på ett sådant sätt att avtalandet om FPA-tolkningar inte skulle ha inneburit så mycket belastning för konstnärerna. Om residenskonstnären hade behövt en dygnet runt- eller heldagsassistent, och kostnaderna för assistenten inte skulle ha ordnats på konstnärens hemort, kunde kostnaderna för assistenten sannolikt i projektet ha kunnat finansieras genom att organisera om budgeteringen. Om man rört sig med en mindre budget skulle det sannolikt dock inte ha varit möjligt.
Viktig var observationen av organisatörens makt att påverka hur residensupplevelsen formar sig, särskilt ifråga om de konstnärer som inte har någon residenserfarenhet från tidigare, i vilket fall förväntningarna kan vara svårare att ställa. Väsentligt är att vara medveten om vilken makt de olika delaktiga i residenset har och vilka slags strukturer som kunde ha gjort processen öppnare, tryggare och mer jämlik för alla.
Av mentoreringen ansåg sig konstnärerna ha haft nytta och fått nya nätverk.
Målsättningen med projektet främjade olika aktörers intresse och vilja att vara med och gav residenset en positiv synlighet.
Konstnärer
Sofia Karinen
Sofia Karinen, en finsk-fransk 21-årig bildkonstnär som studerar i Limingo Folkhögskola och som målar om sin vardagsmiljö och naturen i närheten.
Aino Laiho och Olga Green
Teckenspråkiga arbetsduo Aino Laiho och Olga Green ska undersöka ett tryggt rum samt lekens och interaktionens möjligheter i det gemensamma konstnärliga uttrycket. De ska arbeta experimentellt med flera olika tekniker och materialer.
Kari Toiviainen
Kari Toiviainen är en CP-skadad proffs inom teater och audiovisuell uttryck och arbetar också inom flera konstarter. Toiviainen ska skapa en kollektiv videokonstverkserie i residens.
Maarit Hedman och Anu Haapanen
Maarit Hedman och Anu Haapanen ska under residensperioden arbeta med utställningshelhet som innehåller blandteknik- och akrylmålningar samt kolteckningar. Med sina konstverk skapar de dialog om mörkret mellan en seende person och en person som har förlorat sin syn.